Många MS-patienter och deras läkare är oroliga för att levande, försvagade vaccin ska utlösa ett skov, vilket bidrar till att en del väljer att inte vaccinera sig. Nu indikerar en ny studie publicerad i JAMA Network Open att vaccination med mässling-påssjuka-röda hund-vaccin (MPR) och vattkoppsvaccin kan ges till MS-patienter utan ökad risk för skov.
Studien omfattade 369 vuxna MS-patienter, varav 123 fick minst en dos MPR- och/eller vattkoppsvaccin. De jämfördes med 246 ovaccinerade MS-patienter med liknande egenskaper vad gäller kön, ålder och sjukdomshistorik. Alla följdes under ett år, och man tittade på hur många som fick skov och hur lång tid det tog till första skov. Av de vaccinerade fick 93 patienter MPR-vaccin, 26 vattkoppsvaccin och 4 båda. Vaccinering skedde utifrån om patienten saknade skyddande antikroppar mot respektive infektion och inte hade några kontraindikationer.
Totalt inträffade 36 skov under uppföljningen: 15 i vaccinationsgruppen och 21 bland de ovaccinerade (statistisk signifikant skillnad). Resultaten gällde även under de tre första månaderna efter vaccination – den period som brukar anses ha högst teoretisk risk för inflammatorisk aktivitet. Hos en undergrupp av 50 vaccinerade patienter fanns MRT-bilder från både före och efter vaccinationstillfället. Inte heller dessa visade någon ökning av inflammationsaktivitet i hjärnan – snarare sågs färre förändringar efter vaccination än före. Känslighetsanalyser med olika statistiska metoder gav alla samma slutsats, vilket stärker tillförlitligheten.
Studien är observationell, det vill säga man har följt patienter i klinisk vardag snarare än genomfört ett kontrollerat experiment, vilket innebär att det kan finnas faktorer som inte fångats upp och som påverkat resultaten. Antalet skov-händelser var också begränsat, vilket gör det svårt att dra slutsatser om enskilda vaccin var för sig. Mässling ökar kraftigt i Europa och USA till följd av minskad vaccinationstäckning, och studien ger nu konkret evidens för att vaccinationsrädslan hos MS-patienter och deras behandlare inte behöver stå i vägen – åtminstone inte hos dem som ännu inte påbörjat immunsuppressiv behandling.
Vaccinationsrådets kommentar
Studien är metodologiskt välgjord och ger hittills den starkaste evidensen för att MPR- och vattkoppsvaccination inte ökar risken för skov hos immunkompetenta MS-patienter – ett välkommet tillskott till ett område där osäkerhet länge drivit onödig vaccinationstveksamhet.
Det är således inte MS-diagnosen i sig som främst avgör om ett levande vaccin kan ges – det är vilken behandling patienten har. Levande vaccin är fortfarande kontraindicerade under pågående behandling med många sjukdomsmodifierande MS-läkemedel, framför allt de som kraftigt dämpar immunförsvaret. Dit hör anti-CD20-antikroppar (rituximab, ocrelizumab och ofatumumab), alemtuzumab och kladribin. Studien gäller patienter som ännu inte hade påbörjat sådan behandling, eller som stod på mildare immunmodulerande läkemedel som inte formellt kontraindicerar levande vaccin.
Det praktiska budskapet för vaccinationscentraler är därför att MPR- och vattkoppsvaccin ska ges inför start av immunsuppressiv behandling – inte skjutas upp av rädsla för skov. Serologisk screening bör vara rutin när ny MS-behandling planeras. Om en patient remitteras inför insättning av immunmodulerande MS-behandling och saknar skyddande antikroppar mot mässling eller vattkoppor, bör vaccination ske i god tid – helst minst fyra veckor – innan behandlingen startar. Om patienten redan behandlas bör frågan hanteras i samråd med ansvarig neurolog eller via individuell specialistbedömning.
EpiNytt är Vaccinationsrådets kostnadsfria omvärldsbevakning med aktuell information om utbrott och nyheter på vaccin- och resefronten. Se hela listan med nyheter i fulltext. Dela gärna länken med intresserade kolleger, vilka också själva kan prenumerera på nyhetsbrevet utan kostnad.
