WHO och ECDC rapporterade den 8 maj om totalt åtta fall av hantavirus pulmonellt syndrom (HPS) kopplade till expeditionskryssningsfartyget MV Hondius, varav sex fall som laboratoriebekräftade och två som sannolika. Tre personer har avlidit, motsvarande en falldödlighet på 38 procent i detta kluster. Samtliga bekräftade fall har identifierats som Andesvirus med PCR och/eller sekvensering. Under de senaste dygnen har dessutom ytterligare fall rapporterats bland evakuerade passagerare. En fransk passagerare har testat positivt och uppges ha försämrats kliniskt. Amerikanska myndigheter har samtidigt rapporterat att en evakuerad amerikansk passagerare testat svagt positivt för Andesvirus medan ytterligare en person utvecklat milda symtom. De amerikanska fallen har transporterats i biokontainmentsystem till högisoleringsenheter i Nebraska för vidare handläggning.
De flesta hantavirus, inklusive den europeiska varianten som ger upphov till sorkfeber, smittar människa via exponering för infekterade gnagares urin, avföring eller saliv. Andesvirus är däremot det enda hantavirus där person-till-person-smitta är dokumenterad, vanligen vid nära och långvarig kontakt med en symtomatisk person.
Den nuvarande huvudhypotesen är att utbrottet startade med en nederländsk ornitolog, som avled ombord den 11 april och nu betraktas som sannolikt indexfall (“patient noll”). Han och hans hustru hade före kryssningen rest under flera månader i södra Sydamerika och ska enligt epidemiologiska utredningar ha besökt en öppen soptipp nära Ushuaia i Argentina, ett område med omfattande förekomst av gnagare. Flera myndigheter bedömer därför att primärsmittan sannolikt skedde i land före ombordstigning, medan delar av den efterföljande klustringen ombord talar för sekundär personsmitta. Hittills finns dock inga tecken på att den aktuella virusstammen genomgått mutationer som skulle öka smittsamheten.
Den huvudsakliga reservoaren för Andesvirus är den långsvansade pygméråttan, Oligoryzomys longicaudatus, en liten gnagare som förekommer i södra Argentina och Chile, inklusive Patagonien och Andinska skogsregioner. Viruset förekommer framför allt i landsbygdsområden, nationalparker och skogsmiljöer där människor kan exponeras för aerosoliserade gnagarexkrementer vid exempelvis städning av stugor, förråd eller campingutrymmen. Flera tidigare utbrott har kopplats till ekoturism och vistelse i naturområden i södra Sydamerika.
Sjukdomsbilden motsvarar hantavirus cardiopulmonary syndrome, HCPS/HPS. Insjuknandet kan initialt vara ospecifikt med feber, frossa, myalgi, huvudvärk och gastrointestinala symtom som illamående, kräkning, diarré eller buksmärta. Därefter kan snabb försämring med hosta, dyspné, bröstsmärta, hypotension och respiratorisk svikt utvecklas. Inkubationstiden anges vanligen till 1–6 veckor, men symtom kan uppträda så tidigt som efter en vecka och så sent som efter åtta veckor.
Diagnostik görs med serologi och/eller PCR. Vid symtomatisk infektion är serologi ofta användbar, medan PCR kan vara särskilt relevant tidigt i sjukdomsförloppet eller presymtomatiskt. Ett negativt test utesluter inte säkert infektion eller senare virusutsöndring, vilket är skälet till fortsatt monitorering under inkubationstiden. Det finns ingen godkänd specifik antiviral behandling eller vaccin; handläggningen är tidig identifiering, isolering och snabb överföring till sjukhus med intensivvårdskapacitet vid misstänkt HCPS.
För vårdpersonal rekommenderas basala hygienrutiner och droppsmittskydd vid vård av misstänkta eller bekräftade fall, med uppgradering till luftburet skydd vid aerosolgenererande procedurer. Kroppsvätskor ska hanteras som potentiellt smittsamma. Hantavirus inaktiveras av vanliga desinfektionsmedel, inklusive 0,5 procent natriumhypoklorit, 70 procent etanol/isopropanol och 2 procent glutaraldehyd.
MV Hondius anlände den 10 maj till hamnen i Granadilla på Teneriffa efter flera dagars väntan utanför Kap Verde. En omfattande internationell evakueringsoperation med deltagande från 23 länder har därefter genomförts under WHO-ledning. Flera länder, däribland Frankrike, Nederländerna, Storbritannien, USA och Australien, har repatrierat sina medborgare under strikt smittskyddsövervakning och rekommenderat upp till 42 dagars symtommonitorering efter sista möjliga exponering. Cirka 30 besättningsmedlemmar väntas stanna kvar ombord när fartyget senare seglar vidare till Nederländerna för sanering.
Vaccinationsrådets kommentar
För läkare och sjuksköterskor är den praktiska lärdomen att Andesvirus skiljer sig från de hantavirus vi vanligen förknippar med Europa. Vid relevant exponering, särskilt vistelse i södra Chile eller Argentina eller nära kontakt med person i detta kluster, bör feber med myalgi, gastrointestinala symtom eller nytillkomna luftvägssymtom under de följande veckorna tas på allvar. Misstänkta fall bör handläggas i samråd med infektionsklinik och smittskydd, med tidig provtagning och låg tröskel för sjukhusbedömning vid respiratoriska symtom.
För vanliga resenärer är risken fortsatt låg. Den viktigaste preventiva åtgärden vid resa i endemiska områden är att undvika kontakt med gnagare och miljöer där gnagarexkrementer kan aerosoliseras, till exempel vid städning av stugor, förråd eller enklare boenden. Händelsen är samtidigt en påminnelse om att allvarliga zoonoser kan få särskild betydelse i slutna resemiljöer som expeditionsfartyg, där nära kontakter, begränsad vårdkapacitet och internationell repatriering snabbt gör en enskild smittkedja till en komplex smittskyddshändelse.
EpiNytt är Reserådets kostnadsfria omvärldsbevakning med aktuell information om utbrott och nyheter på vaccin- och resefronten. Se hela listan med nyheter i fulltext. Dela gärna länken med intresserade kolleger, vilka också själva kan prenumerera på nyhetsbrevet utan kostnad.
