2026-08-26 Leishmaniasis – risk för resenärer till Nordafrika

Ett ovanligt stort kluster av importerad kutan leishmaniasis har rapporterats från Toulouse i Frankrike. Mellan oktober 2025 och maj 2026 diagnostiserades 28 fall orsakade av Leishmania major, jämfört med färre än tre fall per år vid samma sjukhus under perioden 2019–2024.

Av de 28 patienterna hade 27 nyligen vistats i Nordafrika: 24 i Tunisien och tre i Marocko. Många hade rest under juli–augusti 2025. Medianåldern var 14 år och hudförändringarna bestod framför allt av ulcererande eller krustösa lesioner på exponerade delar av kroppen, men även bål, hals och hårbotten drabbades.

Fyndet är särskilt intressant ur resemedicinsk synvinkel eftersom leishmaniasis ibland främst förknippas med mer avlägsna tropiska resmål. Kutan leishmaniasis är dock endemisk i stora delar av Nordafrika och Tunisien rapporterade omkring 3 500 fall årligen under både 2023 och 2024. Smittområdena förefaller dessutom ha fått en bredare geografisk utbredning. I Tunisien är zoonotisk kutan leishmaniasis orsakad av L. major vanligast i centrala och södra delarna av landet, med bland annat Sidi Bouzid, Gafsa och Kairouan som kända riskområden.

Smittan överförs genom bett av sandmyggor, som är betydligt mindre än vanliga myggor och framför allt är aktiva från skymning till gryning. Inkubationstiden kan vara lång. I det franska klustret varierade tiden mellan sannolik exponering och laboratoriediagnos från 31 till 213 dagar. Resenärer kan därför utveckla hudförändringar först långt efter hemkomsten.

Kutan leishmaniasis ger vanligen långsamt utvecklande papler eller noduli som kan övergå i sår. Förändringarna kan kvarstå under lång tid och efterlämna bestående ärr. Några av de franska patienterna utvecklade komplikationer och fyra behövde systemisk behandling.

Vaccinationsrådets kommentar

Det franska klustret är en påminnelse om att leishmaniasis är en relevant, om än för den vanlige turisten relativt ovanlig, reserisk vid resor till Nordafrika. Risken är störst vid vistelse på landsbygden och vid längre eller återkommande vistelser i endemiska områden. VFR-resenärer kan vara särskilt exponerade genom längre vistelser och boende utanför traditionella turistanläggningar.

Det finns inget vaccin mot leishmaniasis. Prevention bygger därför på skydd mot sandmyggebett med täckande klädsel, myggmedel och vid behov impregnerat myggnät. Eftersom sandmyggor är små kan de lättare än vanliga myggor ta sig igenom mindre täta nät.

Vid långdragna papler, noduli eller sår efter resa till Nordafrika bör kutan leishmaniasis finnas med bland differentialdiagnoserna, även om det gått flera månader sedan resan.

EpiNytt är Vaccinationsrådets kostnadsfria omvärldsbevakning med aktuell information om utbrott och nyheter på vaccin- och resefronten. Se hela listan med nyheter i fulltext. Dela gärna länken med intresserade kolleger, vilka också själva kan prenumerera på nyhetsbrevet utan kostnad.